Vaknade tvärt vid 08.14 och en våg att stress sköljde över mig. Efter att ha stressat som en idiot så cyklade jag hemifrån vid 08.43 tillsammans med en hel del ångest över att det inte fanns en chans i helvetet att  jag skulle vara vid Uni före 08.45. Så 10 minuter senare var jag såklart f örst att anlända…

Nu, så här i efterhand, så hade jag inte ställt väckarklockan fel (08.30). Men vi hade ju faktiskt bestämt 09.15. Inte 08.45.

I onsdags var jag också först på plats, trots att jag spenderade några dyrbara minuter efter att jag vaknat med att sms:a de andra för att informera dem att jag försovit mig. Då skulle vi också ha träffats 09.15. Alltså inte 08.45.

Ikväll ska jag, efter Nobelblanketten, ställa klockan igen. Så hoppas jag bara att jag inte tror att jag försovit mig imorgon när jag vaknar två, tre minuter innan att den ”uppenbart felinställda” väckarklockan skulle ha gått igång.

Har firat brorsan (en dag i förväg) med restaurangbesök på Klostergatans Vin & Delikatess tillsammans med farsan och hans fruga. Jag avnjöt deras ”Quinoapanerad morot, rotselleri- & hasselnötsbakelse, potatis- & kastanjebakelse, rotfruktsbeurre blanc” som varmrätt, och chokladmousse m. hallon & nötter som dessert. De övriga tre avnjöt månadsmenyn. Kvällen rundades sedan av med Doobidoo, följt av Skavlan, hemma hos farsan. En ganska trevlig kväll.

Det gamle måste kasseras, fast jag är inte helt säker på hur det ska gå. Snart börjar studier. Jag mjukstartar ett normalliv med timjobb nästa vecka.

Helter Skelter (2004) är verkligen inte det bästa jag sett i filmväg, men Jeremy Davies är en fantastisk skådespelare. Hans sätt att gestalta Charles Manson påminner lite om en fusion mellan hans karaktär i Ravenous (1999), Pvt. Toffler, och Robert Carlyles karaktär, ”F.W. Colqhoun”, i samma film. Vilket iofs är precis så som Charles Manson möjligen kan upplevas…

Jag var nyss på Netto för att köpa några öl. När jag skulle betala så stirrade mannen i kassan först i några sekunder på ölen, och sedan tveksamt på mig. Eftersom jag vet att jag ser ganska ung ut så huttade jag ut legitimationen. Han tog det, glodde på det i 10 sekunder, och sedan började det roliga på riktigt.

Kass kassapersonal: ”Hur gammal är du?”.
Jag: ”Eh, 22.”
Han börjar vrida på sig och studerar varenda kvadratcentimeter av legitimationen. 2o sek går, och det borde jag egentligen också ha gjort.
Kass kassapersonal: ”Vad är ditt födelsenummer?
Jag: ******
Kass kassapersonal: Och igen.
Jag: ******
Ca ytterligare 20 sekunder går medan han argt studerar kortet.
Kass kassapersonal: Och mer?
(Och här borde jag verkligen ha gått)
Jag:- ****
Kass kassapersonal: Va?
Jag:- ****

15 sekunder senare får jag äntligen tillbaka kortet, betalar och flyr. I samma veva som jag öht lämnar butiken ersätts känslan över att ha blivit bortgjord mot en ren och skär irritation. Visst, jag skulle varit efterklok i förväg så att jag sluppit att behöva gnälla om ngt (som jag själv kunde ha undvikit) i efterhand. Men ändå. Får de verkligen sitta och hålla på så där? Det kan ju inte finnas en jävel som var på Netto just då som inte lärde sig mitt personnummer utantill.